30min senare var vi där och stod vi där med många tankar i huvudet,
alla minnen bara susade förbi och vi förstod ingenting. Vår
församlingsgård finns nu inte kvar. Allt ligger på baken. Alla
friviliga arbetare som offrat tid. Allt var klart nu efter många års
renovering men på några sekunder går allt att förlora. Det är
precis som det kristna livet. Du måste hålla igång och slita, det
tar tid att bygga upp men på några minuter är allt borta.
Detta var lite tragiskt men det känns som att det var bra för
församlingen som behöver vara enade nu och stutta varandra. Alla vi
behöver stöd som har minen sedan man var liten.
Jag tror detta kommer bli bra en dag.
Bless!
//A
Tråkigt... men jag hoppas ni kommer att göra nått bra utav allt!
SvaraRaderaVi hörs bror. / Chril